Som inledande fråga i sociala sammanhang så måste frågan vara en av de absolut vanligaste. Och om vi bortser från filosofiska funderingar kring i vilken utsträckning vi ska låta vår sysselsättning definiera vår person, så är den bedrägligt enkel att besvara. Etiketten, alltså företagets eller organisationens namn, definierar var vi arbetar även om en språkpolis kanske skulle anse att det då snarare handlar om åt vem vi arbetar. Men sedan landar vi alltsomoftast på en adress. Typ att vi sitter på Storgatan 15. Eller i Teknikparken. Eller på Kungsholmen. Eller var nu än arbetsplatsen har sitt formella tillhåll.
Jag avser alltså det specifika geografiska ställe där jag arbetar. Eller säger mig arbeta. Eller förväntas arbeta. Men är det verkligen där jag arbetar? Nej, självfallet arbetar jag även på tjänsteresan eller när jag är på kundbesök eller något liknande. Men det är saker som, så att säga, ingår i arbetet. Var jag i normalfallet utför mitt arbete, är på kontoret. Är den traditionella och alltjämt rätt spridda uppfattningen. Särskilt om alternativet till kontoret är att jobba hemifrån.
Okej. Kontoret kan vara liktydigt med labbet, verkstaden, boendet, köket eller annan valfri lokal. Det jag menar är det ställe där jag förväntas utföra mina arbetsuppgifter.
Det är bara det att alla arbetsuppgifter inte kräver denna specifika lokal för sitt genomförande. Arbetsuppgifter som lika gärna kan utföras i hemmet. Något som med tiden har blivit allt vanligare men som stundom ändå inte är helt accepterat.
Innan någon går i taket över min flummiga uppfattning om var arbetet utförs så är jag fullt medveten om att det finns ett antal arbetsuppgifter som är oerhört knutna till en specifik lokal. Jag inser att det är svårt att jobba hemifrån som chaufför, affärsbiträde och transplantationskirurg. Till exempel. Men världen består faktiskt av fler yrken. Som inte är lika beroende av en särskild lokal.
Fast det är då invändningarna kommer.
• ”Det stärker sammanhållningen att vi dagligen ses.”
• ”Undantagsvis och först efter godkännande av närmaste chef kan vi acceptera arbete hemifrån. Man kan nämligen inte koncentrera sig lika bra i hemmiljö.”
• ”Nej, det finns en rättviseaspekt i att alla arbetar på kontoret, alla bor nämligen inte så att man har möjlighet att jobba hemifrån.”
Alla dessa tre argument är autentiska men det är egentligen bara det förstnämnda som äger någon slags generell relevans. Samtidigt fälldes det i en av de mest alienerade miljöer jag befunnit mig i. Med ett gäng individualister som satt sida vid sida utan inbördes utbyte. Med lika mycket gemensamt som passagerarna i en genomsnittlig tunnelbanevagn. Sammanhållning? Jo, tjena!
Det andra argumentet säger kanske mer om den som fällde det. Någon som antingen inte själv har disciplin nog att arbeta hemifrån, alternativt är marinerad i en traditionell uppfattning om vad en arbetsplats är. Alltså att hemmet definitivt inte är en arbetsplats.
Och med logiken i det tredje argumentet borde vi kanske bli lika upprörda över att säljarna får resa omkring och trädgårdsmästarna arbeta utomhus. För olika yrken kommer med olika arbetsuppgifter och förutsättningar och möjligheter. Orättvist? So, eat it!
Om jag väljer att utföra de av mina arbetsuppgifter som inte kräver en specifik lokal för dess utförande, på en plats där jag vet att förutsättningarna att utföra dem är goda, där jag kan koncentrera mig och känna att jag gör ett gott dagsverke, oavsett om platsen är i hemmet, på ett café, på kontoret eller var helst i världen denna plats än finns, så borde det vara okej.
Borde vara alltså. Hur mycket än många anser att arbete hemifrån är en fullt ut accepterad företeelsese i dagens arbetsliv så är det tyvärr är det inte så. Något som bekräftades efter en snabb och helt ovetenskaplig gallup i bekantskapskretsen. Åsikten var tydlig. Det finns alltjämt konservativa bakåtsträvare som sätter käppar i hjulen. Som tycks ha en uppfattning att det är på kontoret och bara på kontoret som arbetet kan och ska utföras. Och de i bekantskapskretsen som får anses som representanter för denna ståndpunkt svarade mig i en ganska irriterad ton. Att ens lyfta frågan om att arbeta hemifrån verkar således vara rätt känsligt. Jag har faktiskt svårt att förstå varför.