Jag gick en kurs i studieteknik en gång. Det var sannolikt den sämsta kurs jag någonsin gått men den gjorde ändå, märkligt nog, intryck. Kursen var späckad med populärt allmängods om hur man studerar: Tystnad, utvilad, läsa på bibliotek, göra anteckningar, stryka under viktiga ord, diskutera med studiekamrater. Och så vidare.
Jag har aldrig strukit under ett endaste ord i någon bok någon gång. Och de samlade anteckningarna efter tio år på universitetet fick gott och väl plats i ett kollegieblock. Jag har pluggat på nattbussar, på köpcentrum, till tv-shop och så vidare. Jag bröt mot samtliga råd som gavs under kursen i studieteknik, inte för att jag var obstinat utan för att de helt enkelt inte funkade.
Länge trodde jag att jag var ensam om denna min upplevelse tills jag upptäckte att det verkar vara relativt vanligt att inte lyckas leva upp till studietekniksidealen. Och att det var betydligt fler än jag som hittade minst sagt udda sätt att studera på. Och det gemensamma konstaterandet var att studieteknik enligt mallen inte funkade.
Studieteknik handlar om beteende och det handlar om ett förhållningssätt för att åstadkomma något. Studera och klara tentor. Men motsvarande gäller inte bara för studieteknik. Det är samma sak för att komma igång och träna, lära sig spela ett instrument eller skriva en bok. Och för alla dessa områden finns studieteknikskurser. Även om de då heter något annat så är det ändå samma sak. Betala bara en rundlig summa pengar så ger vi dig verktygen så att du kan nå upp till dina mål. Vilket naturligtvis lyckas ibland. Jättebra. Ibland kanske det inte lyckas men det var ändå en trevlig kurs med sympatiska deltagare. Kan vara helt okej. Desto oftare så gör kurserna varken från eller till. Och det kan vara helt okej det också.
För det är egentligen inte kurserna som är problemet. Det är löftena som knyts till dem. Med denna kurs i ryggen så blir du en toppstudent, maratonlöpare, konsertpianist eller storsäljande författare. Eller någonting ditåt. Och löftenas unicitet. Det är just den här kursen som kommer att hjälpa dig. Utan att ha tagit reda på ett smack om dig som person från början. Den idrottstränare eller musiklärare som inte anpassar sin undervisning efter sina elever kommer inte att få se några toppresultat. Det är samma sak med skrivkurser. Anpassad individuell träning och coachning har potentialen att fungera. Allt annat är bara trevligt. Eller bortkastade pengar.
Har du inget annat att reta upp dig på i tillvaron och är det så att behovet av att få vara lite grumpy, blir så där påtagligt som det kan bli ibland, så är skrivkurserna en pålitlig källa till irritation. Leta upp några, kolla av innehåll och löften och deklarera att du vägrar gå på någon sådan kurs. Invänta reaktionen, den slår aldrig fel. Den är exakt densamma som du får när du berättar att du pluggar bäst med hårdrock på högsta volym i lurarna.
Du kommer att få massor av förslag på skrivkurser som ”inte alls är sådana”, studieteknikskursaktiga alltså. Och hade du ändå tänkt gå på en skrivkurs så är stalltipset att inte gå någon av just dem. Du ska istället gå någon av dem som inte behöver försvaras.