Författarförbundet är en intresseförening, inte ett fackförbund för författare. Det tog ett tag innan jag insåg det men därmed fick en hel del märkligheter sin naturliga förklaring.
För att bli medlem så ska du ha gett ut minst två böcker. Ett objektivt kriterium som också ligger bakom den relativt spridda uppfattningen att du måste ha gett ut minst två böcker för att överhuvudtaget få kalla dig författare. Det behöver du inte.
Författare är ingen skyddad yrkestitel. Legitimerad läkare, däremot, är det. Och advokat. Men inte författare. Du får faktiskt kalla dig för författare även om du inte gett ut en endaste bokstav i tryckt form. Kanske finns det en del som skulle ha synpunkter på det hela men det finns inget som förbjuder dig. Du får bara inte bli medlem i Författarförbundet.
Men det räcker inte med att ha gett ut två böcker. Förbundet kräver även att det du har gett ut, håller en viss nivå. Och nu blir det lite besvärligare. För vad är en viss nivå?
Visserligen går det att förstå att någon som själv pyntat massor av pengar för att trycka upp stora upplagor av fullständigt oläsbara böcker, inte ska beblandas med de drivna och kompetenta författare vars senaste verk förhandsbeställs i hundratusentals exemplar. Men nu snackar vi ytterligheter. Och någonstans mellan dessa ytterligheter finns det en magisk gräns som avgör nivån. Var det nån som sa tycke och smak? Det var nog jag. För det är där vi hamnar i brist på andra objektiva kriterier än antalet publicerade böcker. Med något som inte går att mäta. Med något som inte är repeterbart. Med något som är lika oförutsägbart som en recension. Det hänger liksom på om den som bedömer har en bra dag eller inte.
När subjektivitet spelar en inte oväsentlig roll för medlemskap så snackar vi också uppenbar risk för exklusion och exklusivitet. Det är då vi får ett vi och ett dom. Författare som är med, och de där amatörerna som inte borde få kalla sig författare, som inte är med. Även om det finns många etablerade författare som inte är med. Något som i sig borde vara lite jobbigt för dem som vurmar för att antagningskriterierna skall vidmakthållas.
Författarförbundet gör dock en hel del bra saker för sina medlemmar. De erbjuder hjälp med juridiska frågeställningar, avtal och annat. Och de har fonder att söka medel ur. Inte helt olikt ett random fackförbund. Men Författarförbundet är inget fackförbund. Det är en intresseförening. En exklusiv klubb för dem som lyckas dupera deras tycke- och smakdomstol. En klubb för inbördes beundran om man är missunnsam. Jag är inte medlem, om någon undrar. Mest för att jag, liksom Groucho Marx, inte vill vara med i en klubb som accepterar mig som medlem.
Fast jag är egentligen inte missunnsam. Jag är bara lite retsam. Och har man en tråkig dag så kan man alltid ifrågasätta Författarförbundets antagningskriterier. Det är alltid lika roligt att studera de röda färgskiftningarna i en del av medlemmarnas ansikten.